the best part
Jag minns dagen som om den vore förra veckan. Onsdagar brukade spenderas med min pappa framför tvn och voxpop. Men denna dag var speciell. Helt plötsligt var den bara där. De oranga och svarta ballongerna, de snygga killarna, de såg så otoligt annorlunda ut än det jag vara van vid och Lasse där med.. Det var som om något for igenom min men vägrade försvinna.
Dagen efter bar det in till stan med pappa då den skulle bli min. Bad sneakers and a Piña Colda. Det röda skviomslaget gjorde sig så perfekt i min hand. Men inte trode jag att denna skivan skulle förändra hela mitt liv, sätta mig i en plats jag aldrig befunnit mig innan, förändra hela mitt liv, bidra till den jag är och kommer att bli. Det var kärlek. Min första och min största, någonsin. Aldrig kommer något kunna ha så stor del av mig, kunna betyda så mycket för mig eller kunna ta denna plats eller ta över denna känsla. Denna kärlek stavas HARDCORE SUPERSTAR och för mig är det det största som finns.
Även om perioderna kommer och går finns det inget som betyder så mycket för mig, inget som gör mig lyckligare eller inget som får mig att känna mig hel. De är en stor del av mig och grunden till att jag är den jag är. Att de kommer från samma stad som jag, vissa också samma del, gör det ännu större. Att ha fått stå öga mot öga med två av dem går inte att beskriva. Min kropp har aldrig varit så hel men så tom någonsin. 21 oktober, denna dagen kommer aldrig försvinna och det kommer inte kunna bli så mycket bättre. Thomas Silver min största idol och min Gud. Men oj vad du har förstört mitt liv.. Att hoppa av kunde förstöra hela mig. Men det förde mig ju nästan bara närmare..
Och Vic, jag vet vad jag sagt om honom.. Det är dock sant mycket av det men jag är så otroligt tacksam för det du gjort, du räddade mig!
Jag var bara tvungen att skriva detta inlägg då dagen har gått åt att förstå hur otroligt mycket jag älskar dem! Hur stor del de har. Har dock alltid vetat detta men idag förstod jag verkligen på rikgtigt vad dem har gjort. Hade aldig kunnat leva och jag fruktar redan den dagen då det tar slut..
Dagen efter bar det in till stan med pappa då den skulle bli min. Bad sneakers and a Piña Colda. Det röda skviomslaget gjorde sig så perfekt i min hand. Men inte trode jag att denna skivan skulle förändra hela mitt liv, sätta mig i en plats jag aldrig befunnit mig innan, förändra hela mitt liv, bidra till den jag är och kommer att bli. Det var kärlek. Min första och min största, någonsin. Aldrig kommer något kunna ha så stor del av mig, kunna betyda så mycket för mig eller kunna ta denna plats eller ta över denna känsla. Denna kärlek stavas HARDCORE SUPERSTAR och för mig är det det största som finns.
Även om perioderna kommer och går finns det inget som betyder så mycket för mig, inget som gör mig lyckligare eller inget som får mig att känna mig hel. De är en stor del av mig och grunden till att jag är den jag är. Att de kommer från samma stad som jag, vissa också samma del, gör det ännu större. Att ha fått stå öga mot öga med två av dem går inte att beskriva. Min kropp har aldrig varit så hel men så tom någonsin. 21 oktober, denna dagen kommer aldrig försvinna och det kommer inte kunna bli så mycket bättre. Thomas Silver min största idol och min Gud. Men oj vad du har förstört mitt liv.. Att hoppa av kunde förstöra hela mig. Men det förde mig ju nästan bara närmare..
Och Vic, jag vet vad jag sagt om honom.. Det är dock sant mycket av det men jag är så otroligt tacksam för det du gjort, du räddade mig!
Jag var bara tvungen att skriva detta inlägg då dagen har gått åt att förstå hur otroligt mycket jag älskar dem! Hur stor del de har. Har dock alltid vetat detta men idag förstod jag verkligen på rikgtigt vad dem har gjort. Hade aldig kunnat leva och jag fruktar redan den dagen då det tar slut..
Kommentarer
Trackback
