Dilemman
Har köpt mina födelsedags kläder & smycken idag :) Rätt nöjd. Hittade en finare klänning men den passade inte mig.
Så funderar på att svälta mig fram tills den 8:e. Annars blir det den till nyår! Om jag inte lär mig att sy innan för isåfall syr jag mig en egen, som blir perfekt. Precis så som jag vill ha den! Hoppas på det.
10 år
Det hände precis en rätt rolig sak. Jag kollar på världens härligaste män. Och i början visar dom bilder på män som tillhör den sort dom ska prata om idag. Idag var det playern.. Då kommer det upp en bild på JOHNNY DEPP!? Han är väl den person som är MINST player på hela jorden? HAHAHAHAHA.
Idag har jag tänkt på en sak.. Hur blir man den man blir?
Är jag jag på grund av min uppväxt? Jag kan tänka mig att det verkligen är så. Att man inte är sig själv utan en blandning av alla runt sig. Jag är egoistisk, kaxig, utåt sätt väldigt öppen men egentligen är jag väldigt sluten. Jag vill inte släppa in någon för mycket inpå mig för jag är rädd att någon skall tycka något om mig.. Jag bryr mig otroligt mycket om vad andra tycker om mig men jag är rädd att dom skall veta något. Jag har svårt att bry mig om folk på djuppet och jag har svårt att folk bryr sig om mig. Jag vill vara för mig själv men ändå ha någon hos mig. Jag brinner knappt för något, men gör jag det så är jag rädd att det ska bli något av det så jag lägger av. Jag vill att folk ska bry sig men när dom gör det drar jag mig undan.
Jag har så högra drömmar att jag nästan är rädd för att lyckas.. Jag vill bara kunna bli någon som jag inte är. Hur mycket jag än försöker så blir det inget bra. Jag ger upp för lätt, även om jag tror på mig själv så finns min bakgrund helatiden där. När det kommer ifatt mig så orkar jag inte kämpa längre och jag lägger av. Ska det alltid vara såhär? Eller vad ska jag göra för att ändra det? Är det försent nu? Ja, jag tror nästan det. Men jag hoppas..
Idag är det 10 årsedan branden på backaplan var. Jag känner ingen som drabbades men det går ändå inte att undvika. Jag minns det som det vore igår, jag skulle själv gå på disco dagen efter. Men det blev inställt och detta var det ända det pratades om.
När jag åkte hem från jobbet idag hamnade jag precis i hedrandet. Jag satt på bussen och såg hela fackeltåget. Så otroligt fins men så hemskt. Jag höll på att börja gråta där jag satt på en full buss. Att när jag som inte drabbats av detta mår så dåligt så undrar jag hur dom som drabbats av det mår. Jag lider verkligen med dom och hoppas och ber om att ingen skall få uppleva något sådant, aldrig!
Life
Jag ska börja om.
Jag ska starta ett nytt liv. Med nya vänner och nya intressen.
Jag och juni ska börja sjunga, för det tycker vi om.
Jag och olivia ska börja spela gitarr. För jag tycker det är fint och olivia fick en gitarr, det har jag med. Först ska vi bara fixa dom hos Thomas Silver. För han är världens bästa. På gitarr och på att bara vara. Snäll som han är erbjuder han oss att lära oss att byta strängar, stämma och allmänt som man bara måste kunna för att spela. Förhoppningsvis kan vi få honom att lära oss lite hur man spelar också. Vi vill ju lära oss av den bästa. Så det ska vi satsa på.
Snart fyller jag 18 med, jag blir vuxen. Jag ska börja gå ut så mycket jag kan! Ska skaffa nya vänner som jag kan gå ut med. Skaffa nya och ta upp kontakten med dom gamla, som jag inte längre umgås för mycket med..
Förhoppningsvis flyttar jag härifrån med. Starta om mitt liv och trivas med det och mig själv.
Jag vill inte bara vara den personen jag alltid varit, tråkig och utan att kunna ge något alls. Jag ska hitta det jag verkligen brinner för och satsa på det. Bygga mitt liv runt det och må bra.
Antagligen blir det USA med plott.
Får börja som nanny och bygga sitt liv därifrån med hjälp av de kontakter vi har där.
Men detta skall gå. För jag tänker inte leva mitt liv som alla andra. Jag ska bli någon!
Ingenting fungerar ...
Allt är så dåligt.
Det går dåligt i skolan.
Det går dåligt med hälsan.
Det går dåligt med kärleken.
Det går dåligt med vännerna.
Det går dåligt med familjen.
Det går dåligt med jobbet.
Det går dåligt med min fritid.
Det går dåligt med min stil.
Det går dåligt med min framtid.
Det går dåligt med mina drömmar.
Hela mitt liv är allmänt dåligt!
För övrigt tror jag att jag är kär. Vilket jag inte tycker om. Jag hatar att förlita mig på någon annan och låta mig själv och mina kännslor styras av någon annan än mig själv. Jag vill inte och jag orkar inte.
Varje gång jag litar på en person, bryr mig om en person eller trivs med en person vänder sig den ifrån mig och jag blir ensam kvar igen. Jag vill kunna tycka om mig själv.. Men hur ska jag kunna göra det när jag är jag??
Fyller 18 om ca två veckor vilket jag ser fram emot. Eller kanske inte. Jag kommer inte klara att bara förlita mig på mig själv. Även om jag inte har någon sådan nu heller så blir det på ett annat sätt då. Vet inte vad jag skall göra av mig själv och mitt liv. Hjälp
