F

Det är rätt sjukt hur man mognar när man vet att man måste.. Eller jag är sådan. Som nu när jag vet att jag ska flytta hem ifrån och måste spara mina penar eller inte kan shoppa som jag vill. Min hjärna ställer in sig på nej-det-är-förbjudet-för-dig-att-ens-tänka-tanken och då vill jag verkligen inte. Det brukar vara det enda jag vill, åka in till stin elle gå ut. Men nu, nej. jag är hellre på jobbet och tjänar pengar eller sitter hemma. Det är sjukt. Samma sak tanken om min första lön. Borde varit YES-NU-KAN-JAG-KÖPA-KLÄDER-ELLER-FESTA-SÖNDER. Men nej utan det är istället fan vad kul nu ska jag köpa så mycket fina möbler/prylar till min lägenhet. Första prioritet mitt rum. jag har min vission om hur det ska se ut och det är det enda jag tänker på nu. Inte vilka kläder jag vill ha, eller visst finns tanken/drömmen men den om mitt rum är starkar. Första sovrummet & sedan vardagsrummet + hallen. Sen om se så där kanske fyra månader kommer kläderna och det känns otroligt nog bra. Hela jag, mitt sinne & sätt att tänka börjar förändras och jag vet att mycket står på spel nu men jag vet också att jag kommer klara det. Antagligen mycket bättre än jag själv tror.

Liknande var det när jag fyllde 18. Detta märkte jag inte själv av så bra men arbetsledare på mitt jobb nämnde det. Det var som om natten till den dagen jag fyllde 18 ändrades min hjärna totalt. Jag var inte nu längre ett barn utan jag höll på att bli vuxen. Kanske nu när jag tänker tillbaka på hur det var tidigare så förstår jag det själv. Det är egentligen konstigt hur hjärnan kan förstå vissa saker som jag inte gör. Att den styr så mycket själv fast liksom jag inte är med på det..