10 år

Det hände precis en rätt rolig sak. Jag kollar på världens härligaste män. Och i början visar dom bilder på män som tillhör den sort dom ska prata om idag. Idag var det playern.. Då kommer det upp en bild på JOHNNY DEPP!? Han är väl den person som är MINST player på hela jorden? HAHAHAHAHA.

Idag har jag tänkt på en sak.. Hur blir man den man blir?
Är jag jag på grund av min uppväxt? Jag kan tänka mig att det verkligen är så. Att man inte är sig själv utan en blandning av alla runt sig. Jag är egoistisk, kaxig, utåt sätt väldigt öppen men egentligen är jag väldigt sluten. Jag vill inte släppa in någon för mycket inpå mig för jag är rädd att någon skall tycka något om mig.. Jag bryr mig otroligt mycket om vad andra tycker om mig men jag är rädd att dom skall veta något. Jag har svårt att bry mig om folk på djuppet och jag har svårt att folk bryr sig om mig. Jag vill vara för mig själv men ändå ha någon hos mig. Jag brinner knappt för något, men gör jag det så är jag rädd att det ska bli något av det så jag lägger av. Jag vill att folk ska bry sig men när dom gör det drar jag mig undan.
Jag har så högra drömmar att jag nästan är rädd för att lyckas.. Jag vill bara kunna bli någon som jag inte är. Hur mycket jag än försöker så blir det inget bra. Jag ger upp för lätt, även om jag tror på mig själv så finns min bakgrund helatiden där. När det kommer ifatt mig så orkar jag inte kämpa längre och jag lägger av. Ska det alltid vara såhär? Eller vad ska jag göra för att ändra det? Är det försent nu? Ja, jag tror nästan det. Men jag hoppas..

Idag är det 10 årsedan branden på backaplan var. Jag känner ingen som drabbades men det går ändå inte att undvika. Jag minns det som det vore igår, jag skulle själv gå på disco dagen efter. Men det blev inställt och detta var det ända det pratades om.
När jag åkte hem från jobbet idag hamnade jag precis i hedrandet. Jag satt på bussen och såg hela fackeltåget. Så otroligt fins men så hemskt. Jag höll på att börja gråta där jag satt på en full buss. Att när jag som inte drabbats av detta mår så dåligt så undrar jag hur dom som drabbats av det mår. Jag lider verkligen med dom och hoppas och ber om att ingen skall få uppleva något sådant, aldrig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0